Without Katherine and without the Theorem and without his hopes of mattering, he had very little. But he always had books.



An Abundance of Katherines av John Green (213 s.)

Läst 17 - 20 oktober

Jag har svårt för John Green, något jag skrivit om tidigare. Trodde jag inte hade gett honom mer än en trea i betyg, men nu ser jag att jag gav Paper Towns en fyra till och med. Huh. Vet inte om jag gett det idag, kommer inte ihåg så mycket av boken. 

An Abundance of Katherines är den sämsta Green-boken jag hittills läst, och det är jag inte ensam att tycka, det är tydligen hans minst säljande roman. Det är också den enda som inte är skriven i jag-form, något som dock fungerade i boken. AAOK handlar om väldigt smarta Colin som nyss blivit dumpad av sin nittonde Katherine. Han är hjärtekrossad och åker på en liten road trip med sin kompis Hassan. De hamnar ute på landsbygden och lustiga saker händer, och så vidare. 

Berättartekniken är klassiskt John Greens - humoristisk och melankolisk på samma gång. Ibland är det nästan lustfyllt att läsa, det är rappt, det är tongue-in-cheek, det är underbart high school-sarkastiskt. Men ibland är det också kroppsrelaterade skämt som nästan blir fatshame, alla tjejer är perfekta (men aldrig sminkade) och någon slags variationer av Manic Pixie Dream girls, och huvudpersonskillarna är på något sätt missförstådda nördar (alla som gillar sport är idioter). Nja, inte för mig. Dock gillade jag fotnoterna, förutom när Green försökte vara rolig. Det är kanske det jag har mest svårt för, att det märks när han vill att vi ska skratta. 

Betyg: 2

Publicerad 21.10.2015 kl. 21:42

Hon måste sätta sig en stund för hon blir yr och vill skratta, det är inte klokt, men det är väl så här det går till att få ett hem och make. En kvinnas lott.



Att föda ett barn av Kristina Sandberg (489 s.)

Läst 25.9 - 16.10

Att föda ett barn är första delen i en trilogi som handlar om Maj. Boken utspelar sig under lite mer än ett år, mellan 1938-1939. Efter en natt med den nästan dubbelt så gamla Tomas blir Maj oplanerat gravid. Vips är de gifta, ska leva ihop, och de känner knappt varandra. Andra världskriget är runt hörnet och makens alkoholism kommer krypande, allt medan blott tjugoettåriga Maj skall lära sig hur det är att plötsligt bli hemmafru och mor.

Det är detaljrikt så det förslår: jag kan känna doften av nybakade småkakor, höra klirret av cognagskupor och känna den rädsla, oro och ångest som huvudpersonen går igenom. Läsaren är ständigt hos Maj, inuti hennes tankar, inuti hennes värld. Hur svårt det är som kvinna att inte bara behöva ta hand om matlagning och städning, utan alltid vara till lags, vara snygg, se till att barn och man mår bra. Hur mycket vi kan lära oss av tidigare generationens kvinnor, hur mycket som fortfarande är ganska lika nästan hundra år senare.

Det är många (på Goodreads speciellt) som kritiserat det experimentella språket, vilket jag absolut förstår - det är ingen dialog över huvud taget (förutom den som sker genom Majs förmedlan), många kommatecken istället för punkter, väldigt hit och dit och snabba svängar så man nästan får andnöd. Men jag älskade det! Språket var lite som min hjärna fungerar; tusen olika tankar och intryck på en gång. Bakning och blöjbyte varvat med oro över fotsvett och ångest över att göra fel, att vara fel, att tänka fel. Ibland är det sorgligt och tungt, ibland till och med komiskt. 

Det enda jag ogillade var då författaren bröt den fjärde väggen och introducerade ett jag-perspektiv i boken, som annars är skrivet ur tredje person. Jag förstår tanken - boken bottnar till viss del på hennes egen mormors berättelse - men det blev bara konstlat för mig. Jag ville vara med Maj hela vägen ut. Ser fram emot att läsa del två och tre.

Betyg: 4

Publicerad 17.10.2015 kl. 22:01

Matlistan

(kyld choklad-kokos-kaffe-vanilj-tårta med havre-pekannöts-botten, från i somras. recept inspirerat av ohsheglows kokbok, finns även här)

Dina bästa vardagsrätter. 

Fajitas, spaghetti, tallrik med en massa gott från kylen typ sallad, potatis, falafel...

Vad kan du inte leva utan att ha i skafferiet/kylen? 
Alltså det går typ inte att välja pga vill alltid ha 73482894 saker hemma. Förstår ej folk (som har råd med mer alltså!) som har typ ett paket makaroner i skåpet och ketchup i kylen och ska handla "när dom orkar laga mat". Handla och laga mat är roligt!

Vad är en maträtt som alltid funkar? 
Burritos! Alltså hemlagad, med bönröra, sallad, avokado, gurka, vad som helst typ. Även färska vårrullar, men lite mer petigt och tidskrävande. Vegansk lasagne!

Vad är de nyaste tillskotten i ditt skafferi? 
Köpte äntligen mera nutritional yeast, denna gång med extra B12-vitamin. Cashew cheese ♡ 

När du ska imponera på någon, vad lagar du då? 
Eventuellt den veganska lasagnen 

Vad är dina favoritkryddor? 
Ååååh spiskummin, smoked paprika, kryddpeppar, svartpeppar, vitlök, persilja, oregano, chili, kardemumma, kanel, salt, garam masala

Vad är de roligaste maträtterna att laga med kompisar? 
Det var jätteroligt att göra färska vårrullar med Vanessa :D Lite knixigt och tidskrävande men åh så gott

Vad är den senaste nya maträtten/ingrediensen du provat? 
Gjorde egna kikärtsbiffar från scratch, blev jättegoda men föll lite i bitar

Tre maträtter du vill prova laga.
VEGANSK LEVERLÅDA (kommer gråta av lycka om det blir bra), hemlagad sushi, ramensoppa

Vad piffar upp en maträtt? 
Kryddor, färg, ett glas vin

Om du bara fick äta en maträtt resten av ditt liv, vilken maträtt skulle det vara? 
Pizza :)

Publicerad 13.10.2015 kl. 17:10

And the secret garden bloomed and bloomed and every morning revealed new miracles



The Secret Garden av Frances Hodgson Burnett (364 s.)

Åh, det är verkligen något helt annat att läsa böcker på originalspråk (så länge man behärskar det såklart). Läste denna på svenska i gymnasiet och tyckte inte om den, gav den två stjärnor. Men nu, älskade den!

Handlar om bittra tioåriga Mary som aldrig fått någon direkt kärlek av sina rika föräldrar. När de plötsligt dör flyttar hon från Indien (då en brittisk koloni) till det gamla Misselthwhite manor där hennes fasters man (?) bror. Minns inte helt släktbanden pga det är ändrat från filmen från 1993 (som jag ju älskar enormt). Hur som helst så får Mary höra om en viss hemlig trädgård, och vad är de konstiga ljuden som hörs i det gigantiska huset om natten... 

Helt enkelt en mysig och varm berättelse om naturen, vänskap och ja, att leva bara. 

Betyg: 4

Publicerad 03.10.2015 kl. 16:21

Bookstagram



Jag älskar instagram-konton med klara teman, och bok-instan är bland de mest frekventa i mitt flöde. Så det var inte konstigt att jag nu till slut fallit för frestelsen att göra min insta till en dokumentation för min läsning! Jag är inte så mycket för att skriva om mitt liv och min vardag och heller inte särkilt bra på att hitta spännande saker att fotografera, selfies ger mig prestationsångest (och min selfiefunktion är värdelös...) och min mat ser typ aldrig bra ut på bild... summa sumarum, böcker kan jag!

Det känns väldigt kul och inspirerande att vara en del av det stora läsande instagramcommunityt. Jag föredrar ljusa flöden med en eller ett par böcker i centrum, vilket mitt konto också kommer att spegla. Böckerna på bilden ovan är bara en bråkdel av dem jag har i mitt ägo som ännu väntar på att bli läsa (ja, med undantag av Gaiman, som jag lånat). Jag räknade någon gång ut att jag hade över hundra olästa böcker i min hylla... har dock rensat en del sen dess och gett bort/lagt undan sådant som jag kanske inte är så intresserad av mera (host Lars Noréns dagböcker host).

Följ mig om ni vill! Jag heter juliadesdemona

Publicerad 22.09.2015 kl. 13:05

These books gave Matilda a hopeful and comforting message: You are not alone.



Matilda av Roald Dahl (240 s.)

Läst 18.8 - 3.9

Åh, Matilda. Läste boken på svenska när jag var i lågstadieåldern och älskade den, men det varmaste Matilda-minnet jag har är filmen från 1996. Kuriosa: Mara Wilson (som spelar Matilda) är född den 24 juli 1987 - alltså samma år och dag som jag. 

Böcker som handlar om personer med spännande förmågor har alltid fascinerat mig. Matilda är inte bara en superintelligent femåring, hon har också den magiska kraften som kallas telekinesi, alltså att få föremål att röra sig genom att bara använda tankekraft (Carrie i Stephen Kings roman har samma förmåga). 

Förutom att handla om läsandets glädje och att använda sin hemliga kraft till att dela ut straff till dem som förtjänar det så handlar boken om ensamhet, tröst och, faktiskt, barnmisshandel. Det är en barnbok, så det är skrivet lite mer karikerat än om boken riktat sig till vuxna, men visst blir Matilda psykiskt misshandlad av sina föräldrar, för att inte tala om Miss Trunchbull och den tyranni hon utövar på sina elever. Det är starkt av Roald Dahl att skriva om detta ämne, säkert många barn som känt igen sig själva och funnit tröst och styrka i berättelsen. 

Om man ska säga något negativt om boken i sig så är det kanske hur läsande framställs som det ypperliga intresset, för smarta personer, medan TV-tittande och liknande är för mindre intelligenta, rentav dumma människor (och gärna elaka). Visst, läsande kanske är bättre för fantasiförmåga och ordförrådet än TV, men läsande framställs så ofta som något "bättre" än det mesta. Läsande och böcker i all ära, men vi måste också komma ihåg att för alla är inte litteratur lika självklart och tillgängligt.

Dock gäller detta oftast i vuxenvärlden, bland barn var det åtminstone på min tid töntigt att läsa. Då gav böcker som Matilda åtminstone mig definitivt ett bättre självförtroende. 

Betyg: 5

Bokklubbsfråga: Vad säger romanen om sin samtid?

Bland det bästa med boken (som utkom i slutet av 1980-talet) är att den kan läsas ännu mer än tjugo år senare och inte kännas föråldrad. Något jag tänkte på som kanske främst kännetecknar 1970- och 1980-talet är förekomsten av "tv-dinners", alltså middagar som snabbt värms i mikron och äts framför TV:n efter en hektisk arbetsdag. Som jag förstått det blev just detta populärt i och med mikrons antågande i hemmet, kanske främst i Storbritannien och USA. Kanske Roald Dahl med boken ville problematisera ökandet av TV-tittande och snabba maträtter istället för hemlagade middagar som avnjuts tillsammans med hela familjen?

Publicerad 16.09.2015 kl. 15:12

Men om livet saknar mening utan barn, hur kan det då finnas mening om man har ett?



Vi måste prata om Kevin
av Lioner Shriver (440 s.)
Översättning av Cajsa Mitchell

Läst 18.7 - 17.8

Förra sommaren läste jag Big Brother som jag tyckte mycket om. Den har nu även getts ut på svenska. Jag har sett filmatiseringen av We Need to Talk About Kevin och gillade den, men först nu bestämde jag mig för att läsa den. Det var faktiskt tack vare Hush Baby - på ett par ställen beskriver Holmström den hopplösa rädslan som Vicki Soto förmodligen kände under skolmassakern på Sandy Hook år 2012. Jag har alltid varit starkt berörd av skolskjutningar sen jag som 12-åring hörde om fenomenet första gången i och med Columbine-skjutningen. Hur kan något sådant ske? Och så många gånger, även  här i Finland? 

Så, när jag slog ihop pärmarna till Hush Baby gick jag direkt och lånade Vi måste prata om Kevin. Bläddrade lite i originalet först men språket verkade ganska avancerat, så försökte mig på en översättning denna gång. Och den var bra. Boken också.

Skriven i brevformat följer läsaren Eva Katchadourian och hennes beskrivningen av sin son, denna person hon enda sedan hon höll honom i sina armar för första gången inte kunnat känna något band till. Under hela hans uppväxt känner hon det som om han testar henne, något hennes man bara skakar på huvudet åt. Men Eva vet att det är något som inte stämmer med Kevin. Något dolt och kusligt. 

Det handlar också om USA, möjligheternas land. Alla möjligheters. USA fascinerar nog inte bara dem som bor där, utan hela världen. Det går inte att bortkomma från Staternas påverkning på resten av världen, på gott och ont. 

Ifall man förväntar sig att få svar på frågan "varför begår någon en skolmassaker" så tar man fel (detta är ingen spoiler). Visst diskuteras det, framförs exempel (från verkligheten, bl.a. Columbine nämns), och även Eva pratar med Kevin om detta. Men samtidigt, vad väntar vi oss för svar? Vilket svar skulle göra detta fenomen mindre sorgligt, mindre hjärtskärande och mindre skrämmande?

Betyg: 4

Tankar om berättaren i boken

Jag gillade verkligen att läsaren får följa med Evas sida av historien. Den dåliga modern är visserligen en gammal och ofta uttjatad stereotyp, och det framställs ofta som värre när kvinnor misslyckas med föräldraskap än när män gör det. "Hen måste haft en dålig mamma!" sägs det ibland om någon begår ett brott eller liknande. När det kommer till pappor talas det oftare om dem som helt och hållet frånvarande, "hen saknade en bra fadersfigur". I just den här berättelsen hade inget annat perspektiv varit lika slående. Det hade faktiskt inte känts speciellt givande att läsa den ur Kevins synvinkel, till exempel. Känns som det då blivit rentav tjatigt. 

Publicerad 19.08.2015 kl. 07:23

Det är omöjligt att ta sig iland. Ön finns inte med på deras vita karta.



Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma (320 s., varav en stor del illustrationer och fotografier)

Läst 25 oktober 2014 - 4 augusti 2015

Nytt inslag i mina recensioner! I Göteborg köpte jag en kortlek med frågor om böcker som kan t.ex. användas i bokklubbar (vill verkligen gå med i någon!), och jag tänkte dra tre kort på måfå för varje bok, och sedan välja den mest intressanta/relevanta frågan att svara på. 

Över nio månader tog det mig att läsa denna bok som många sträckläst på ett par dagar. Historien är galet fascinerande - båda två. För ja, det är två parallella historier som berättas; dels den om Andrées olycksaliga Nordpolsexpedition och dels den om Bea Uusma själv, framför allt hennes brinnande intresse för expeditionen. Intresse är nog ett alldeles för svagt ord; passion känns mer rätt. Helt otroligt vilket arbete hon satt ner på detta - hon utbildade sig bland annat till läkare för att kunna forska ännu djupare i gåtan som ligger till bakgrund för hela boken; vad dog dom av på Vitön?

Ibland blir jag irriterad på språket dock, som när det låter på henne som att ingen annan någonsin varit så passionerat intresserad av något som hon är för Andrée-expeditionen. Som när hon skriver om ett besök på Nordpolen och berättar hur "alla andra" ville se en isbjörn men hon brydde sig inte alls om den utan ville bara fram till ön. Jag hade föredragit att hon lyft fram sitt eget intresse utan att samtidigt trycka ner andra för att inte vara lika passionerade av samma sak. Vet inte om någon annan upplevde det så, men det kändes ofta som att hon romantiserade sitt eget intresse för expeditionen. Och visserligen är hon ju i princip romantiskt besatt av den (Min Kärlekshistoria), och själva expeditionen var ju långt ifrån romantisk/ens lite kul och kan därmed inte romantiseras i sig. Men hennes passion kommer mycket väl fram oavsett; i alla detsljer, tankar, frågeställningar, fantasier, iakttagelser och slutsatser hon gör. Det behövs liksom inte att hon påpekar att hon är besatt. Vi ser det. Show don't tell osv.

Det här är också helt klart en bok att läsa i ett sträck och inte med flera pauser som jag hade. Detaljrik och fängslande, faktaberättelser varvat med rent skönlitterära passager och långa listor, kartor, fotografier och illustrationer. Mitt betyg hade förmodligen blivit högre om min läsning inte varit så hackig.

Betyg: 3 av 5

Slutligen, till kortfrågan!

På vilket sätt gör boken ni läst er till bättre människor?

Det finns helt klart en stor skillnad på intresse och passion. Uusma är ju definitivt passionerad på gränsen till besatt, men så länge en mår bra av sin passion/besatthet, det inte går till överlöd (typ sömnlöshet/kan inte fokusera på eller tala om annat osv) och det inte är ett intresse som skadar någon annan (typ...besatt av Christian Grey? Lejonjakt?) så säger jag go for it. Låt folk ha sina passioner! Även barn: har de snöat in sig på ett område du inte alls gillar - visa ditt intresse ändå! Det går alltid att variera sig och hjälpa barnet hitta nya infallsvinklar etc och själv vara medverkande och därmed visa för barnet att dens intresse är helt okej och roligt. Mvh barnlös genusvetare. (vet inte om detta svarade på frågan? men så tänker jag)

Publicerad 08.08.2015 kl. 21:50

Sverige, smink och sista sommarveckorna

Hej igen! Har varit i Göteborg en vecka.

Vi orienterade litegrann (mamma och Frida mer än mig och Mikael), åt och drack väldigt gott - allt från sushi till italienskt och vegosliders till tacos, promenerade runt stan, doftade på underbara rosor i Trädgårdsföreningen, träffade min kusin med familj och gick på bio. Vi såg Woman in Gold, bra! Älskar Helen Mirren. 



Vi besökte även Universeum (sengångare! ormar! spindlar! hajar!) och Liseberg. Det blev strömavbrott, ganska spännande. Vi åkte Fritt Fall med Frida (första gången i hela livet, sjukt läskigt) och två berg-och-dal-banor, dendär forsäventyrsgrejen (Kållorado) och checkade in på Spökhotellet Gasten. Mikael hade aldrig åkt berg-och-dal-bana förut. Hans betyg: hemskt. 

Jag köpte en hel drös böcker under resan! Looking for Alaska och An Abundance of Katherines av John Green, Winter's Bone av Daniel Woodrell (älskar filmen), The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E. Lockhart, samt kokboken Ta tillvara av Amanda Hellberg och Eveline Johnsson. Redan blivit frälst och sjukt inspirerad av alla fantastiska tips! Den är dessutom vegetarisk. Köp köp köp! Fick också den första Green Kitchen Stories-kokboken i födelsedagspresent av Mikael, puss på det! Älskar kokböcker. Föredrar att bläddra i en bok framför att scrolla på ett internetrecept 10 gånger av 10. Matfläckar, spill och hundöron förgyller bara upplevelsen. På flygplatsen på väg hem hade jag sjuttio kronor i sedlar så norpade åt mig Cirkeln från Pocket Shop-hyllan, hehe. 



Något annat jag köpte som jag inte köpt på ett bra tag är smink. Köpte borstar, highlighter, puder, foundation, concealer, mascara - eventuellt något mer. Sminkade mig dagligen i högstadiet och gymnasiet, hatade hur jag såg ut utan smink. Ännu flera år senare var det svårt att gå utan smink - också när jag pluggade teater och sminket bara rann av mig. Men det senaste året ungefär har jag knappt sminkat mig alls, inte ens fyllt i mina väldigt tunna ögonbryn, i princip bara använt läppstift. Men så plötsligt blev jag inspirerad att prova olika nya sätt att sminka mig, kollat flera videos på youtube och försökt imitera personer på internet vars makeup jag gillar och så. Älskar det! Äntligen är smink bara kul, inte ett måste för att känna mig bekväm.

Visst kan det fortfarande kännas lite jobbigt att sminka sig och känna att wow, nu blev jag snygg (som om man inte var det innan), eller att man inte uppnådde det resultat som i tutorial-videon eller hos personen man vill se ut som för dagen. Men jag har mer och mer börjat uppskatta mitt utseende de senaste åren. Ett tag sedan hittade jag gamla texter jag skrivit från 2006-2008 ungefär där jag inte kunde förstå hur någon kunde gilla hur jag såg ut. Det gjorde ont att läsa, men samtidigt kändes det fint att jag idag mår bättre i mig själv. 

Sen är det ju också frågan om smink och feminism. Jag ser smink som en produkt av kapitalismen som är en produkt av patriarkatet och så vidare, absolut. Men det är stor skillnad på pressen att behöva sminka, noppa, raka, fixa och feja sig själv (speciellt om en blir läst som tjej), och att vilja sminka sig för att det är kul och ett sätt att uttrycka sig själv på, precis som kläder, hår, tatueringar, piercings etc också är. Feminister som klagar på andra feminister för att de sminkar sig är nästan lika stjälpande som de som ser ner på personer som inte gör det för att det ses som självklart.

Det var mina två cent om detta ämne. 



Nu har jag ännu en vecka ledigt innan jag återgår till mitt biblioteksjobb för två veckor. Har tänkt läsa, läsa läsa, skriva, sova och ta det lugnt. Märker att jag behöver ladda batterierna något enormt efter att jag upplevt så många intryck som under veckan i Sverige. 

Publicerad 03.08.2015 kl. 20:11

Som om inget dolde sig där, under de skyddande trädkronorna.



Hush Baby av Johanna Holmström (363 s.)

Läst 8 - 17 juli

När jag hörde om de fina recensionerna (har dock inte läst dem) och läste baksidan på Johanna Holmströms senaste roman så förväntade jag mig något storslaget och poetiskt, en kuslighet mellan raderna och en mystisk stämning som nästan bara kan anas. Men jag måste säga att jag blev besviken. Språket, främst dialogen som på många ställen är nästan pinsam, är ganska klumpigt, på enstaka ställen lite mer målande men det skär sig lite med det i övrigt ganska deckar-aktiga formatet. För ja, det är väldigt mycket klassisk deckare över denna. Alla karaktärer, även de nämns som bara nämns i förbifarten, har för- och efternamn, och nästan varje gång någon omnämns sägs hela namnet, vilket jag direkt kopplar med Millenium-trilogon eller Lars Kepler-böckerna. Karaktärerna i boken handlar ibland lite motsägelsefullt också. 

Men helt värdelöst är det ändå inte. Det är spännande och överraskande, även om upplösningen ändå känns något förhastad. Och kul är det ju att läsa en bok om kommunen där en växte upp.

2/5

Publicerad 21.07.2015 kl. 11:50



Julia, Helsinki.
I like books, cats, witchcraft and Kate Bush.

 

Currently reading






5. Amazing!
4. Really good
3. Good
2. Okay
1. Bad 

 

 Read the Printed Word!

Read in 2016

11. Red Queen
10. Fangirl
9. A
8. The Shock of the Fall
7. The Yellow Wall-Paper
6. Fearless 
5. Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek
4. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
3. Flickvännen
2. Harry Potter and the Chamber of Secrets
1. Harry Potter and the Philosopher's Stone

Kategorier

Senaste kommentarer

Oktober 2015

Without Katherine and without the Theorem and without his hopes of mattering, he had very little. But he always had books.Hon måste sätta sig en stund för hon blir yr och vill skratta, det är inte klokt, men det är väl så här det går till att få ett hem och make. En kvinnas lott. MatlistanAnd the secret garden bloomed and bloomed and every morning revealed new miracles

September 2015

BookstagramThese books gave Matilda a hopeful and comforting message: You are not alone.

Augusti 2015

Men om livet saknar mening utan barn, hur kan det då finnas mening om man har ett?Det är omöjligt att ta sig iland. Ön finns inte med på deras vita karta.Sverige, smink och sista sommarveckorna

Juli 2015

Som om inget dolde sig där, under de skyddande trädkronorna.Försvinna ut i rymden som en bortglömd, aldrig saknad satellit.Time after timeSocionomprogrammet, 210 studiepoäng

Juni 2015

SommarlistanMin mor sa: Kanske en dag, På andra sidan denna olyckliga lögn, möts vi och formulerar en fras, vi trodde bara var andra förunnadför vi åker inte samma buss, ni åker inte buss.Det låg förväntan och sorgsenhet i luften och månen vart stor och het i färgen. Filmerna jag såg i maj

Maj 2015

Monthly Makers 5/12: MagiFilmerna jag såg i aprilOm inlämningSänka SkeppMajlistanMonthly Makers 4/12: Tändstickor (och att leva med sitt misslyckande)Filmerna jag såg i mars

April 2015

Det är vår!Monthly Makers 3/12: Lera

Mars 2015

Film- och serielistanFilmerna jag såg i februari

Februari 2015

Montly Makers 2/12: ÅterbrukHej från mitt lilla ide

Januari 2015

Filmerna jag såg i januariMonthly Makers 1/12: PapperReading Challenge 2015Böckerna jag läste år 20142015: böcker, film och makeri

December 2014

Nu är det jul igen + reklam för en vän

November 2014

NaNoWriMo-uppdatering och mensThere will always be a part of springOut of the Ashes - NaNoWriMo 2014